Ibland är det bäst att bara lägga ner. Lämna walk over. Släppa allt. Retirera. Omgruppera. Börja om på nytt. Starta om. Precis som man startar om ett hjärta som slutat slå med hjärtstartare. Jag har inte direkt varit med om något sådant själv. Men jag vet andra som kämpar på i uppförsbacke år efter år. Hur de orkar kommer jag aldrig förstå. Ta bara de här människorna som orkar driva en firma med förlust hur länge som helst bara för att det tror så starkt på idén. Att det ska löna sig en vacker dag. Visst i många så gör den ju den. Men det kan man ju inte veta när man står och arbetar 18-timmars pass och äter billiga nudlar alternativt spaghetti med enbart ketchup till middag. Kanske handlar det om en inneboende drivkraft som inte alla besitter. Det måste nästan vara så. Hur skulle de annars orka med allt? Utan den där driven som liknar den som religiösa fanatiker har.